
Ida är en äkta Malmöit. De flesta jag umgås med är inte det. Vi upptäckte inte bara att vi bor väldigt nära varandra utan att vi också hängde på samma hak när vi var lite så där yngre – nämligen Bistro. Vi inledde inte vår konversation om oss själva, utan om Malmö och platser i staden. Sedan kom vi in på vad vi gör och vad vi tycker om att göra. Ida är journalist i grunden men jobbar nu med marknadsföring. Innan dess flängde hon runt i världen och jobbade på olika ställen... hon gjorde allt det där jag alltid sa att jag ville göra, men aldrig gjorde. Trots att Ida verkar vara en person som tycker mycket om att resa verkade hon helt nöjd med att bara softa i Malmö under sin semester... det tyckte jag var fint på något sätt.
Samtalet gick vidare; om hundar, jobb, konst, secondhandfynd, träning, yoga och till och med lite hur vi fungerar som personer i olika situationer. Till exempel blir vi båda extremt rastlösa av att bara ligga på stranden, solsemester fungerar i max en dag sen måste det hända något nytt. Snuddade även vid en diskussion om varför en del människor verkar lägga så stor vikt vid hur andra människor väljer att leva sina liv, vilket är något i alla fall jag aldrig förstått mig på.
Med andra ord: tre mycket trevliga timmar! Nu när jag tänker efter känns det ändå som att vi hade en hel del gemensamt. Men jag tror också att det är ganska logiskt, om man pratar med någon man inte alls känner sedan tidigare hittar man tillslut något gemensamt, eller i alla fall något båda är intresserade av. Kanske finns det undantag men de undantagen har jag ännu inte mött.
Vi pratade också om att det är ganska svårt att lära känna nya människor när man slutat skolan. På tre timmar hinner man ändå få en ganska bra bild av någon, tror jag, även om det är långt ifrån att lära känna någon på riktigt. Faktum är att jag träffat flera personer, som jag bekantat mig med i det här fikaprojektet, även efteråt.