Ganska precis klockan ett kom Anna. Hon såg ut att veta vem hon skulle gå fram till, jag var nog i och för sig också den enda som satt ensam vid ett bord. Vi tog i hand och började prata lite löst om det här kaffeprojektet... sen pratade vi på i ungefär en och en halv timme till!
Att fika med Anna var hur fint som helst, och eftersom hon också sysslar med konst och textil hade vi inte direkt brist på samtalsämnen. Vi pratade ateljéer, utställningar, livet i allmänhet och snuddade vid en diskussion om att definiera konst/konsthantverk/textilkonst.
Det är egentligen inte så svårt att prata med någon jag aldrig träffat innan har jag märkt, det finns ju liksom fortfarande allt att fråga så att säga. Jag märker också att jag har blivit lite mindre nervös för varje gång det är dags för en ny fika med en "okänd". I alla hittills fikade fikor inom ramen för det här projektet skulle jag definiera mina fikakompanjoner som nya vänner... eller i alla fall nya bekantskaper som jag absolut kan tänka mig att träffa igen. Att sitta mitt emot varandra under en längre stund är ett ganska bra sätt att börja lära känna någon på... inte så konstigt egentligen, men nu vet jag att det är så.
Efter cafébesöket tog vi en tur till en ganska nyöppnad secondhandaffär, och bestämde att det här måste vi nog göra om!
Eftersom det var lunchtid passade vi på att äta varsin dagens: pumpasoppa med sallad och kaffe. Det enda som var mindre bra var att jag glömde mitt minneskort till kameran, så jag fick istället fota med min mobil...